All in my head

Varför?
Varför kan jag inte bara glömma dig och gå vidare? Du har svikit mig så jävla mycket. Men ändå sitter du kvar i mina tankar. Jag vill inte att du ska existera i min värld längre. Jag vill verkligen inte. Jag säger att jag glömt dig osv.
Men liks förbannat så gråter jag. Jag är så irriterad på dig, inte för att du gjort slut. Det är som du har betett dig, vad du sagt till mig. Jag vill inte ha något med dig att göra.

Jag älskar dig inte för den du är nu. Jag älskar dig för den du var. Jag saknar dig inte som du är nu. Jag saknar dig för den du var när det var vi. När det bara fanns du och jag. På riktigt.
Jag vill inte ha tillbaka dig. Men jag gråter för att du har varit så idiotisk och är. Snälla, låt mig vara. Det är det enda jag ber dig om. Det kan väl inte vara för mycket begärt?

När du skrev till mig här om kvällen, så började jag skaka, gråta och började kallsvettas.
Jag fick en chock. Jag visste inte vad du ville. Jag visste inte om du var seriös eller oseriös.
Men jag tänker inte förlåta dig. Inte efter allt du gjort.
Och efter allt jag gjort för att det ska funka mellan oss.
Efter hur många gånger jag försökt få oss att bli vänner när vi var ovänner.

Jag vill inte gråta, och den sista jag vill gråta över är dig.

Du har förstört mig, inuti mig så är allt krossat.
Jag förstår inte hur du kunnat göra såhär efter allt jag försökt med.
Det enda jag fått tillbaka är skit.

Precis när vi har sagt upp kontaken med varandra ett tag, så skriver du?
Jag vet innerst inne att du inte vill mig något. Ifall du vill något. Så är det bara något ont.
Du vill bara såra mig. Jag har märkt det.

Dagen dina föräldrar var här, så satt jag med dom i över en timme. Jag satt med gråten i ögorna hela tiden. Jag hade en klump i magen. Det gjorde så ont. Ont och se dom, dom fick mig att tänka tillbaka på allt.
Jag fick t.o.m titta upp mot himlen för att tårarna skulle rinna tillbaka, och inte ner för kinderna.
Jag har saknat dom så mycket...

Jag vill dig inget illa, jag vill bara inte bli sårad av den jag älskade mest av allt i hela världen igen...
Så därför säger jag att du ska låta bli mig. För jag vet att på något sätt kommer du såra mig. Med flit eller oflit.
Såra som såra. Du skulle göra det.


jag tänker på dig så ofta... varje dag...
önskar att du var lika bra som jag trodde att du var.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0