Jag är så ledsen på dig, du ska vara min såkallade "bästavän", och jag ser ju hur mycket du verkligen bryr dig om mig, om mitt liv, om hur jag mår osv.
Inte ett ord har du frågat om oss, det gör mig besviken, även fast jag kanske inte borde det, men det tar kan jag lova dig. Jag vet inte varför du inte säger eller frågar något, men jag känner iaf att du är inte min bästavän längre. Du är bara en vän för mig. En vän som jag tycker mycket om, och som jag bryr mig om. Men om du fortsätter såhär så tänker jag inte bry mig om dig heller. För du skriver heller aldrig till mig, och det reagerar jag också på.
Jag tänker inte skriva till dig mer, inte förän du skriver till mig. Då ska vi se hur det blir mellan oss. Jag tror att vi inte kommer ha någon kontakt alls, men vi får se hur det blir.



 
Jag tänker inte kämpa ensam för våran vänskap. Aldrig.
Om du vill att det ska hålla mellan oss, så får du bry dig lite själv också.
Jag vet att du har annat i ditt liv också, men eftersom jag är/var din bästavän
så tycker jag att du borde engagera dig själv också.
Jag försöker, det är de enda jag gör, känns det som.
Alla som jag älskar bryr jag mig så mycket om och försöker få dom att må bra,
men det är inte lätt när jag bryr mig om så många, och får ingenting tillbaka av dig.
Det är jobbigt & jag orkar snart inte mer. Jag hoppas du förstår mig.
Du kommer alltid betyda mycket för mig ändå, oavsett hur mycket vi glider isär varandra.